• Ommodesidhuvud

Om mode

Mode kan betraktas som ytlig och mondän, men då underskattar man dess verkliga funktion: i klädernas utseendet finns och har alltid funnits en djupare innebörd, en tolkning av tidsandan och sociala roller, kort sagt allt som utspelas i bärarens liv. 

I mitt tycke, en bra ”designer” är en sensibel tolk som kan avläsa signalerna i det som försiggår, och skapar plagg som tolkar tiden. Ett lysande exemplet var C. Diors ”New Look” i början av 50-talet, som gav tillbaka feminina kläder till kvinnorna, efter åratal av krig och praktiska förnuftiga kläder i närmast maskulin snitt. Inte minst de kvinnor som ersatte männen inom industrin, kunde nu frossa i vida klockade kjolar, smala midjor, graciösa kavajer mm... Inom några månader erövrade New Looken världen, Modet nådde gatan blixtsnabbt för första gången någonsin. Samtidigt föddes i USA tonårs modet, i synnerhet för killarna, ett mode som de skapade själva, genom att ta till sig manliga brukskläder i beprövat funktionell design, kläder som var avsedda för militärer, arbetare och sport utövning.

Jeans & jeansjackor, dungarees, chinos, Catalina jackan (James Dean jacka), Bomber & B52, T-shirts och hoodies, och inte minst Perfecto skinn jackan... Kläder med tydlig formgivning där funktion och design samverkar, kläder som har dominerat i killarnas och numera tjejernas Street-Fashion ända fram till idag. I USA fanns redan på 50-talet en väl fungerande ready to wear industri, därför kunde dessa kläder spridas snabbt även till Europa. 

Under 60talet föddes pop-modet i London samtidigt med musiken: unga musiker (med Beatles i spetsen) anlitade lokala skräddare och tillsammans utvecklade de fantasifulla varianter på kostymer, byxor & skjortor, i sammet, brokad och tweed, i mönstrade tyger, blommiga, randiga varianter, allt var tillåten. Fantasifulla unga förmågor började skapa egna alster , små roliga butiker poppade upp i London, och sen överallt. I tjejernas värld kom Mary Quant, och senare Biba, dom lanserade nya feminina look, i en modernare, ungdomligare stil, en total förändring som erövrade världen och detroniserade Paris som modets huvudstad. Ossie Clark, Zandra Rhodes och många andra startade i London, Courreges lanserade Rymdmodet i Paris, Saint-Lauren och Cacharel startade ”Pret a Porter” i Frankrike, fler och fler mode företag kom till, bland andra Gul&Blå.

På 70talet föddes ”Flower Power” i USA och öppnade upp för influenser från fjärran länder: från Indien kom broderade kläder (inklusive curtas till killar) från Afrika kangas tryckta i fantastiska mönster, som syddes om till plagg, från China broderade siden kimono och blusar, från Bali vackra original broderade toppar, och inte att glömmas mocka pälsar från Afghanistan. 

Från USA fick vi cowboy boots & skjortor, indian mockasiner & frans mocka jackor, pärlbroderade skärp & smycke, mm...Allt producerades i mindre skala lokalt, även i Europa: i Frankrike, Italien, Storbritannien, Sverige! De första 10 år, fram till mitten av 70talet, var hela Gul&Blå produktionen tillverkad i Sverige, förutom det, sålde vi mest ”original” produkter från respektive ursprungsland: shetland-tröjor kom självklart från Shetland öarna, irländska och norska tröjor från varsitt land, och så vidare.

Pret a Porter exploderade i Europa, USA, Japan, överallt: nu fanns massor med designer som skapade, tillverkade rationellt och kunde erbjuda ”mode” till acceptabla priser. Varuhus och stora kedjor hängde med i samma spår, men då föddes den Globala Marknaden, allt anpassades till stor produktion, jakten på låga priser i U-länder och vinst marginaler. Idyllen tog slut.

I haute-couture världen förändrades ALLT: de gamla mästarna i Paris dog ut, deras modehus är nu köpta av riskkapitalister, som har anställt alternativt sparkat en lång rad av utbytbara designer, vars uppgift är att designa uppseende väckande kollektioner av ”one of a kind” lyxplagg, med syftet att maximera märkets status och sälja globalt kringprodukter som väskor, parfymer mm.

Mina gamla idolers goda namn, Balenciaga, Dior, Givenchy & co. exploateras i dag ned till sista dollar, tur att dom själva slipper se det! Samma ”farsot” har drabbat även ärevördiga företag som till ex. Louis Vuitton och Burberry, företag som traditionellt var världsmästare på en perfekt produkt, ”designar” idag vad som helt som väcker uppmärksamheten!

Världen översvämmas av en ofattbar slöseri, mängden av produkterna och dess kostnader står inte i rimlig proportion till efterfrågan, det skapar absurda reor...

Designers har tappat greppet: de följer allt för många sidospår, de försöker lansera små trender som inte lyckas för att de saknar förankring i konsumenternas existens: som sagt, en trend kan bara skapas av någon som tolkar, plus de individer som tar trenden till sig och för den vidare. 

Just nu kan man observera en (schizofren?) fenomen hos trendiga 30plussare: den kvinnliga trenden signalerar lössittande oformligt skurna plagg, lager på laget, kappor, kavajer, byxor, blusar och tröjor, en antitrend?

Den manliga trenden är dess motsats: looken har stramats åt, kortats upp, slimmats av, för den medvetna trendnisses kavajer och byxor, så till den grad, att den påminner mest av allt om Marx mellanbror Chicos förkrympta kavaj.

Två trender som spretat åt varsitt håll, något sällsynt: det manliga & det kvinnliga har alltid varit koordinerade sinsemellan genom tiderna...

En bekräftelse om tidens splittring?

 

Modet & Jag

Maria Knutsson berättar

Work in progress...

Fil 2017 10 05 09 02 17
Fil 2017 10 05 09 02 35
Fil 2017 10 05 09 03 23

Kontakt och kommentarer

Var vänlig och kontrollera formuläret. Tack!

SKICKAR

Tack för ert meddelande!

Vi återkommer inom kort!